(Dagens färg är grön)
De senaste dagarna har varit ett enda tumult av glada minnen och sorg, blandat med saknad och en känsla av overklighet. En gammal vän har plötsligt gått bort och det enda jag kan säga är;
"Nån har dragit för ridån på vår teater,men jag sitter kvar och hatar sorgsna slut och den som skrivit manus ska jag tvinga skriva om" Så jag gör det jag alltid gör, distanserar mig, distraherar mig och går vidare med livet i detta fall i dubbel bemärkelse. Måndagen började som vanligt allt för tidigt i min bok, trots att vintertiden har gjort sitt avstamp i tidsuppfattningen. Jag vaknade efter väldigt frekvent snoozande, då ser jag ut ungefär såhär;
Promenerade till Redbergsplatsen för mitt sedvanliga måndagsmöte, beväpnad med;
Mötet gick trots omständigheterna bra och jag hade redan bestämt mig för en rejäl promenad i begrundandets tecken. Kände dock...
...att jag behövde en kram och allas vårt emokid höll med.
Firade detta i vanlig ordning, innan jag återigen kickade igång apostlahästarna och begav mig ut på strövtåg.
Begav mig mot Gamlestadstorget via Kristinedal, där något av det göteborgskaste huserar, nämligen vår kära bingolottostudio.
Promenerade från SKF till Bellevue, och förvånas återigen över att det betyder vacker utsikt på franska, då jag inte direkt håller med. Kom att tänka på...
...True blood, en runda, innan jag promenerade bortåt Kviberg.
...där de liksom på de flesta andra ställen håller på att bygga om. Här tar jag mig en telefonpaus med Jonatan, pratar om ofattbara saker, faktumet att folk med syskonbarn är bättre än alla samt framtida Gbg/Sthlm-besök, innan jag rivstartade mina två hästkrafter igen.
Resans första mål, eller om man så vill första krysset i mitt hållplatsbingo.
Spanade återigen in det bästa prospektet för kollektivETT/zombieshelter. Suckade över hur många banklån som måste tas, om då inte revolutionen kommer och kickar igång övertagandet.
Här har jag varit innan kom jag på. När jag var på Angeredsteatern och sydde scenkläder så var jag förbi detta överskottsbolag och letade efter militärkängor. Då fick jag reda på att dessa har ett annat storlekssystem är svenska eller engelska, nämligen militäriska och fick fråga främmande män att prova lite skor. Så intressant kan mitt liv vara. Promenixerade vidare...
...så här ser vägen till Utby ut, för er som inte vet.
Hittade en flaska som såg tuff ut, så tog kort på den vilket resulterar i att jag automagiskt blev tuffare, hårdare samt ballare.
Kan vara ett allmänt skeende, när man uppmärksammar sådant.
Vid lemmingsgatan hittade jag grafitti som ljög, det regnar ju för fan.
Styrde kosan mot Gärdsås, här har jag aldrig varit innan...
...det ser ut såhär. Idag är det dimma i Göteborg, allt är grått, vått på ganska trist. Något som dock var upplyftande med Gärdsås var alla gatuadresser, samt att det låg en tung dofta av pesto i hela området.
Stod och filosoferade över vad fan en gelbgjutare är för något, antar att det är någon som gjuter gelb och frågan kvarstår; vad fan är gelb. När inte mina ben kan ge mig svaret får mina raska fingrar och internets magiska krafter göra jobbet. För er som är intresserade så är en gelbgjutare tydligen någon (förmodligen en gjutare) som gjuter saker i gul metall.
Närmade mig nu skogen, med tillhörande passive agressive lappar;
Här är skogen, den var trollig och trevlig.
Efter Orion skulle jag leta efter Stora Björn, vilket var enklare sagt än gjort. brukar i och för sig sällan säga att jag letar efter stora djur, men ändå. Hittade...
...vissa ledtrådar till att jag var nära.
Här började jag tappa bort mig ordenligt. Bergsjön är ganska dåligt planerat, det är svårt att hitta och husen/hållplatserna står i väldigt ologisk ordning. Hade tänkt att promenixera till Atmosfärsgatan, men det gick sådär. Istället så hittade jag fram till;
Mellan 78:an och nästa Siriusgata hittade jag en oprovocerad hällkista.
Den var fin och jag kände lite kultur strömma igenom mig och ge mig mer kraft i stegen.
Siriusgatan är väldigt färggrann och ser ut som ett Liseberg i ett något naturskönare område.
Vägen till Gärdås Torg, gick genom många vägtunnlar och genom natur brevid det minst sagt färggranna Siriusgatan.
Kom fram till Galileis gata och de fina pållarna och de oprovocerade ladugårdsdjuren. När jag kom fram till hållplatsen fick jag reda på att det torget som ligger över Galileis gata är;
...så det var ju smidigt. Nu började jag villa omkring i labyrinten Bergsjön alldeles för länge för mitt eget bästa. Efter att ha frågat oändligt många människor om vägen hittade jag äntligen fram till;
Efter astronomgatan var det något av en ...
...bergsbestigning till nästa hållplats
Nu följde en timme av promenerande och letande efter nästa stopp, som sagt så är Bergsjön något av en labyrint. Efter att ha frågat många lokala förmågor som inte heller hittade så hittade jag en ung guldklimp till grabb som gav mig en hyfsat skaplig vägledning mot Merkuriusgatan.
Dock så råkade jag gå åt fel håll och fick vänta in nästa buss som skulle ge mig en fingervisning om åt vilket håll jag skulle gå. Som sagt så är kartor för fuskare.
Väg!
Lilleputtby!
Efter många, många, extremt många om och men kom jag fram till Merkuriusgatan. Här skulle jag hitta till nästta hållplats och hamnade som vanligt...
...på ett jävla berg. Innan jag kom på att jag faktiskt har gått vilse här tidigare, hittade den magiska lönnvägen genom skogen.
Som leder fram till;
Här beslutade jag mig för att gå rakt fram, istället för in till Bergsjöcentrum och Rymdtorget.
Tänkte att det skulle vara en smart och hemlig väg och att jag säkert skulle komma förbi Bergsjösvängen och Atomsfärsgatan bara jag höll mig där. Ack så fel jag hade.
Detta var min utsikt i 40 minuter, istället för att följa 58:an så följde jag tydligen 74:an och hamnade i...
...Partille!!! WTF?!
Hittade en riddare och ett spökslott, natten och mörkret började hitta mig. Det kändes väl sisådär.
Kom hit och uppptäckte att jag hade gått tok för långt och förbi Partille centrum, vände på farkosten som jag kallar min kropp och begav mig tillbaka till Göteborgs trygga famn.
Yeah! GBG!
Nu började mörkret och tröttheten komma över mig. Strosilerade bort mot Österlyckan och kastade in alla handukar, gav upp och tog bussen tillbaka till hemmets lugna vrå och ett enormt efterlängtat bad.
Lite kuriosa på vägen;
Samt lite propaganda på vägen;
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar