En ode till min fot.

Ack du ömma fot,
får ej längre vandra på vårt klot.
Du måste läka snart,
så livet åter blir underbart.
Varje steg jag nu tar orsakar mig  smärta,
och jag blir en ledsam flicksnärta.
Ack du stackars fot,
snart måste det väl finnas bot.

Min högra fot 2.

Min högra fot är fortfarande trasig. Jag lyckas aldrig vila upp den, eftersom jag lyckas känna mig som en instängd mink i min lägenhet. Planen nu är att knappt röra på mig förren den har läkt ihop. Köpt tigerbalsam och ligger på soffan.

Livet blev lite tråkigare, men snart gör jag stadens gator lite osäkrare igen.

Min högra fot.

Har återigen lyckats slita lite väl mycket på min kropp. Min högra fot har tagit sina sista steg på ett tag. Den gör ont vid ansträngning, så jag får ligga lite lågt på långpromenader ett tag. Tänkte låta det läka och ta upp min mission i nästa vecka igen.

Jag ska väl ägna mig åt att döda nintendomonster, äta soppa till förbannelse och vila foten med hjälp av bad och varmchoklad på soja.

Sen kan man även fundera över "det nya arbetarpartiets" människosyn och känna hur man ryser i själen. Sen kan man lyssna på musik och känna att soundtracket till min politiska åsikt är jävligt mkt bättre än motståndarsidans.

29.

(Dagens färg är lila)

En sak som gör livet något mindre värt att leva är tidiga mornar. Jag har för det mesta väldigt svårt att sova, så tidiga mornar blir för mig något av satans påfund. Men jag gick upp i alla fall och i mitt stilla sinne kräks jag. Då kan jag se ut...

...såhär.

Vacklade omkring i min lägenhet ett tag innan jag förstod mig på någon form utav verklighet. Spanade beslåtet in min nya SATA-docka och var tvungen att föreviga denna ljuva strömförsörjningsenhet.

fin och lyser så vackert i vinterkylan. Jag begrundade min lägenhet och kom fram till att min strävan efter att börja tycka om bananer verkar ha gått i fördärvet.

...man ska tydligen inte förvara bananer i kylskåpet, då blir de bruna och ens ost smakar banan. Har Länge tänkt att bananer vore en så praktisk ört/frukt/bär att börja gilla eller i vilket fall tolerera. Man kan ha med sig den i väskan och det kladdar inte, man kan äta den utan att behöva ha hundra servetter till hands. Men icke, jag och bananen är fortfarande inte vänner, liksom jag och falafeln.

Begav mig ut till Redbergsplatsen för mitt kanske sista möte där. Men vi får se. Mötet blev väl en ihopnkytning av diverse säckar och lite garv.

Firade detta på klassiskt sätt...

...innan jag kollade, kanske för sista gången på ful konst och tog min kaffekopp och drog vidare ut på äventyr.

Genade genom Östra Kyrkogården och begrundade livet, döden och allt däremellan.

Hade beslutat mig för att promenera mot Partille och igenom Sävedalen, så jag verkade...

...vara på rätt spår.

Så här ser du ut på vägen mot Östra Sjukhuset, ganska tråkigt. När jag skulle separera för massa år sedan så var jag och kollade på en lägenhet här, den var så horribel och tragisk så jag fick lov att ta något stärkande när jag väl kom hem.

Ahhh...Östra sjukhuset!

Spanade in min nya vackra och korrekta karta för att avgöra åt vilket håll jag skulle bege mig. I och för sig kunde...

...denna skylt vara något av en ledtråd.

Mot Vedalen och bort från Örkekärr, tyckte jag lät som en bra idé.

Första anhalten i mitt underbara hållplats-bingo.

Här började jag fundera över namnet Sävedalen, letade desperat över Säv och dalar vart jag än gick (i Sävedalen då).

hittade något av en dal, filosoferade om detta var ursprunget.

Hittade även en damm där jag satte mig ner och filosoferade en stund. Just här hade det varit smidigt att gilla bananer, då hade jag kunna ta upp en gul grej och sluka. Förresten, usch vad fula skor jag har.

Människorna i Sävedalen verkar ha någon slags konstig tradition av att samla på löv och grus. Kändes ganska oprovocerat, men antar att det har något slags historiskt eller kulturellt värde.

 ...hittade vissa Eklandiska karaktärsdrag och blev genast skeptisk och på min vakt.

Hittade en trappa som tydligen ledde till...

...white trash delen av Sävedalen.

 Stannade här och reflekterade en stund, gick hem senare och googlade och kom fram till det väntade svaret att PRH-tillstånd innebär parkeringstillstånd för rörelseförhindrade.

Hittade en hållplatskyrkogård vid Vallhamra torget.

Vid Bockemossen ringde jag Siri som kom ner och mötte mig...

...detta är nog den bästa bilden som någonsin har tagits på oss ihop!

Vi drog hem till Siris casa, ägnade oss åt kaffe och muffins samt diskussioner om pornografi och djurrätt, ja, det vanliga. Innan vi drog oss vidare i Partilles snårskog och mot nya äventyr.

...här är Siris grind, den har något av ett marint tema, som verkar vara inne i Sävedalen, trots att havet är på betryggande avstånd.

Vi kom fram till hållplatsbingots första anhalt, även kallat kräkvillan. Siri var ännu inte lika exalterad eller involverad som jag var i hållplatsbingots magiska värld.

Hittade en ravin, där det tydligen fann sevärdheter. Hela två olika fågelarter (nu har jag sett allt), kan dock tycka att den senare fågeln mest härmas så det snarare är en.

RAVIN!!! en fantastisk bild, om jag får säga det själv.

I jakten på Åsvägen, började jag ana att Siri verkade mer exalterad över hållplatsbingo. Verkar bra, den mörka sidan är alltid bättre, där finns det både kakor och skugga.

Motion!

Motorväg!

Vid Gibsons väg, hittades något jag tycker är förbannat löjligt.Tänkte föreviga det, men det gick sådär.

 Skåpet?

 Halva skåpet?

och tillslut, Göteborgshumor som tar sig hela vägen till Partille.

Vi lämnade Partille bakom oss och jag kommer förr  eller senare vandra denna väg igen. Då vi var uppslupna i samtal och jag var alldeles för nöjd med att ha sällskap för att vara uppmärksam, så missade vi hållplatsen Mellanvägen, känns ju typiskt.

Hittade en tunnel där man kan häxskratta så det ekade härligt och skrämde cyklister, känner att jag borde skaffa lugg för att dölja hornen.

Vi drog oss in till stada via Redbergsplatsen och ägnade oss åt kaffe innan våra vägar och trötta ben skildes åt.

Lite kuriosa på vägen;

lite mysterium på vägen;

filosoferade lite över de här skyltarna för ett tag sen. Har nu (eller för ett jävla tag sen, men inte orkat skriva) fått svar på vad de betyder. Skyltarna är riktade åt det håll närmsta vattekälla är benägen och visar hur många meter det är till den, detta för att brandkåren ska ha tillgång till vatten.

...denna gatuadress(?) är fortfarande något av ett mysterium, tips emottas med värme, glädje och kanske en kram!


samt lite propaganda på vägen;